Gestaltande seminarium

Gud vad givande det har varit att få reflektera över sitt egna kroppspråk och röst. Även om jag nu inte i vårt rollspel inte sa så himla mycket så tror och hoppas jag att mitt kroppspråk sa dessto mer.
Tycker det är synd vi inte har mer sådana här tillfällen. Många skulle nog behöva få tillfället fler gånger för att utvecklas. Jag tror nog i alla fall jag skulle vilja ha fler. Somliga tyckte det var "flummigt" men.. Ja, jag fann det mycket givande i alla fall.

Då jag behövde låna min dotters nintendo för att göra min karaktär så fick jag ju snällt be om lov för lånet. Högaktningsfullt sa hon ja och frågade vilket spel jag skulle spela då. Jag tänkte att jag borde väl klara av ett bilspel hon har. Hur svårt kan det vara liksom??
Så i morse när jag skulle åka hemifrån så sa jag "önska mig lycka till nu då"
Tröstande la hon sin hand mot min kind och sa "det kommer gå bra mamma men OM det nu inte gör det. Ta Nicke Nyfiken nästa gång för det är mer störande"
När jag så kom hem idag så mötte hon mig i dörren och frågade hur det gått. Jo, det gick bra sa jag. Vi blev godkända. "och hur gick spelet? Vann du?" För henne var det inte så viktigt att jag blev godkänd och får fortsätta läsa utan om jag klarade spelet.
När jag sedan då förklarade att jag inte vunnit så frågade hon varför inte då. Ja, varför vann jag inte? För det som jag tänkte var ett simpelt bilspel var åt hälsningland svårt vilket fick mig att inse hon har en grym motorik och slutledningsförmåga min lilla going.
(jag insåg fler gånger att det blinkade stort "REVERSE" vilket ju betyder jag körde åt fel håll.. Det har hon ALDRIG gjort mig veterligen........)