Så här efter föreläsningen med Olle Widhe har en del frågetecken rätats ut och inspriationen tagit form i skallen. I mitt förra inlägg om skrivprocessen så tänkte jag tanken att tyngden borde läggas på de yngre skolåldrarna, men nu sa skolstyrelsen i sin granskning att det just var där det lades mest tyngd. Då började jag fundera på varför den dör ut ju äldre eleverna blir. Kraven blir ju högre på slutprodukten ju äldre eleverna blir. Rimligtvis borde ju processen få större plats då också. Eller?
Övningen vi gjorde med att samla stoff, prata med någon annan och få respons och sedan skriva en text utifrån den var spännande. Precis som Charlotte skrev i sitt inlägg fortsatte ju tanken kring det där lekminnet efterråt och jag blev faktiskt tvungen att smsa min bästis som var med i leken och fråga om hon mindes. Dock insåg jag hur gammal jag är i och med den där uppgiften då Olle sa det ändå ju kanske var 10 år sedan. För mig var det mer typ 24-25 år sedan.......
På något sätt kan jag också tycka denna kursen borde börjat utbildningen så man fått lite mer kunskap för uppgifterna vi hade där. Känns som vi kanske gjort proceduren kring arbetet annorlunda då. Samlat massor med stoff, rensat och samtalat kring det för att sedan skriva. Sedan bearbeta texten innan publiceringen. Men, nu har vi med oss kunskapen till nästa gång istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag funderar också på vad det beror på att processen får ta så lite plats. Jag tror att allt är så fokuserat på slutprodukten och den tidspress som alla lever under. För läraren blir det svårare att sätta betyg på processen än på produkten och det kan jag nästan förstå, men tänk vad mycket roligare det kunde vara!!
SvaraRaderaJag håller helt med dig Charlotte. Jag tror också att skrivprocessen kan glömmas bort eller hoppas över pga av att lärarna har alla målen som eleverna skall nå och att detta sker under tidspress.
SvaraRaderaJa, lite som jag försökte få fram på föreläsningen att målen som sätts för kursen inte speglar hur verkligheten ser ut. Jag är också rädd vi tappar de eleverna som kliver över mållinjen snabbt och enkelt och därmed inte får någon vidare utmaning. Visst är mål bra men är de rimliga alla gånger?
SvaraRaderaSjälv tänker jag att när jag gick på gymnasiet så var det så mycket tidspress och att man skulle nå upp till alla mål även fast det inte fanns någon tid för det heller. Det är bra att pressa eleverna fast inte för mycket, vissa klarar inte av pressen och hoppar av skolan senare.
SvaraRadera